Jag mår mycket bättre.

Jag kämpar dock med mitt dåliga samvete.  Jag slappar, är hemma och tar hand om mig själv. Går hos beteendevetare Bent Jensen. (Underbar) Jag åker och badar, läser en bok osv precis som jag blivit tillsagd att göra allt medan jag försöker att inte tänka på barnen som är på dagis i den här värmen (som kanske är dom enda sommardagarna den här sommaren, vad vet jag?), Martin som nästan gått igenom samma sak som jag och inte är sjukskriven.

Alla (utom Bent som vet) säger att jag måste vara så, sluta vara si. Men det funkar ju inte riktigt så. Jag är en person som gärna ser till att alla andra mår bra och är glada. Skickar en blomma till ngn vän som har det jobbigt, för att jag VILL eller åker med hemlagad mat till ngn annan som behöver hjälp, för att jag VILL.  Det är svårt att sluta vara den man är. Bent säger att folk runtomkring blir också vana vid mitt beteende och omedvetet räknar med att jag ska styra upp saker. Han säger att jag måste lära mig att ta hand om mig själv först och alla andra sen om det finns tid över. Det är det jag jobbar på nu! Jag avslutar med några kloka ord som jag ska ha som mantra framöver.

Monica, Jespers dagisfröken, som när jag berättade att jag köpt färdiga sallader och köttbullar till midsommar pick-nicken sa: Och vet du, det blir midsommar ändå!